Vi samlades imorse på den första arbetsplatsen och fick möjlighet att jobba lite grann. Vid lunchtid bröt vi upp och åkte gemensamt till den andra arbetsplatsen där vi träffade resten av gänget. Efter gemensam lunch hölls ett möte med diskussioner och genomgång inför nattens arbete. Vi har delat upp oss mellan de båda arbetsplatserna och ska köra skarpt vid midnatt. Förhoppningsvis går allt bra så vi kommer tillbaka skapligt till hotellet.

Imorgon är det hemresedag och därmed sovmorgon efter nattens arbete. Utcheckning innan 12 och sedan får vi se vad vi hittar på innan vi måste bege oss till flygplatsen. Vårt flyg går ju inte förrän 23.50 imorgon kväll så jag antar att det blir en del dötid. Sen får vi addera 5 timmar till dygnet dessutom då vi anländer 13.15 till Amsterdam på fredag. Därefter anslutningsflyg till Stockholm kl 14.15 och det tar 2 timmar. Sedan Arlanda Express och X2000 hem till Katrineholm.

Det har varit en oerhört lärorik, intressant och rolig resa. Vi har hunnit med en hel del förutom jobbet och vi har träffat många nya kontakter inom och utom företaget, som vi säkert kommer att fortsätta kommunicera med framöver. Atlanta har överraskat mig och bortser man från all skräpmat så är det faktiskt inte så tokigt att vara här. Många av de fördomar jag haft mot USA är som bortblåsta – det finns mycket som är tokigt här men det finns det ju i Sverige och övriga Europa också. Men, nu räcker det, nu längtar jag hem till kalla Sverige…

Junk food på The Varsity

Idag jobbade vi nästan hela dagen, men det planerade nattskiftet nu i natt blev inställt. På grund av förseningar så kommer arbete att utföras på två platser parallellt imorgon natt istället. Blir kämpigt att vara upp sent då för att sedan på torsdag natt påbörja resan hem till Sverige. Förhoppningsvis går arbetet bra och därmed snabbt så det behöver inte bli så jättesent innan man kommer i säng.

Efter jobbet åt vi mat på The Varsity som är världens största drive-in. De serverar korv och hamburgare i lite olika varianter och i min mening så var det inte speciellt gott. Det gick att äta men både McDonalds och Burger King är i så fall betydligt bättre. Man hade på chilikötffärs ovanpå både korv och hamburgare, vilket är deras specialitet. Konstigt tycker jag!

Vackra färger

Sedan åkte vi på äventyr med bilen, söderut förbi flygplatsen och lyckades hitta lite landsbygd. Här låg stora  herrgårdsliknande hus, många stora gårdar och även lite vanlig bebyggelse. Vi nådde fram till de gamla bomullsplantagerna och även det kristna deltat här, med en kyrka var 100:e meter längs  vägen. Intressant och en rolig liten irrfärd. När GPS:en helt plötsligt slocknade fick vi istället navigera efter skyltar och det gick ju bra också. Vi börjar känna igen namn och vägnummer runt omkring och i Atlanta nu.

Kvällen blir tidig, vi ska jobba imorgon, vila lite på eftermiddagen och sedan jobba natt. Vi gick ut och åt lite på en närliggande restaurang som heter Station 11 och är en gammal brandstation. Åt bisonoxe med sallad, otroligt gott! Har fått nog av allt friterat nu så hädanefter blir det ändring på det.

Här kommer lite roliga och/eller knäppa saker som jag sett och upptäckt här i USA:

- Polisbilar finns i så många olika skepnader och färger att det är svårt att se skillnad på dessa och taxibilar.

- Polisen dirigerar trafik varje dag, speciellt utanför lyxhotellen så att inte kunderna där får stå och vänta onödigt länge på att komma ut på gatan i sina bilar.

- Brandbilarna har helt outhärdligt höga sirener och tutar dessutom i korsningarna. Vi får hålla för öronen när de passerar, vilket är ganska ofta.

- Det är okej att svänga vänster eller höger i en korsning även om man har rött, så länge ingen trafik kommer.

- Jag har sett min första bestickmaskin, man drar i en spak och får ut en gaffel och i en annan för att få ut en kniv. Bara i Amerika.

- Nästan all mat serveras ”ready-to-go” vilket betyder att vi får maten i plastlådor, dricker ur pappmuggar och äter med plastbestick, oavsett om vi sitter kvar i restaurangen eller inte. Snacka om att bygga sopberg.

Fönsterputsare på 12:e våningen, inget för höjdrädda

- Diet Coke är den ordinarie Coca Colan man får om man beställer en Coke. Man får vara tydlig om man vill ha den ordinarie utan syntetiskt sötningsmedel.

- Sötningsmedel finns i 4 olika varianter på frukostbordet. Har sett några hälla i detta i apelsinjuicen samt i Ice Tea. Som om det inte var sött nog.

- Utanför skolorna sitter skyltar som visar att skolområdet är en drogfri zon.

- Till de flesta evenemang, inklusive inträden till muséer,  utförs säkerhetskontroller i form av visitering och man får gå igenom metalldetektorer.

- På många restauranger sitter stora skyltar som visar på förbudet mot att ta med sig vapen in. Många bär vapen men vi har enbart sett poliser med synliga vapen.

- Man har kommit långt med WiFi-zoner. Alla restauranger i stort sett samt många butiker erbjuder gratis internet för din mobil. Praktiskt om man letar efter något, bara att ställa sig utanför ett café eller en butik och surfa gratis på telefonen.

- Överallt i stadens grönområden växer rododendron, riktigt stora sådana, mer som träd än buskar. I övrigt är växtligheten här sparsam.

Idag slog Atlanta värmerekord för mars månad med 31 grader i skuggan. Vi var dock inomhus större delen av dagen och jobbade. Dock slutade vi något tidigare än beräknat och därmed så hann vi med lite shopping igen, i samma shoppingcenter som igår. På vägen dit körde vi av för tidigt från den 6-filiga motorvägen och hamnade i bostadsområdet Buckhead. Där bor inget vanligt folk direkt så det var en upplevelse att åka igenom. Husen som fanns där skulle nog snarare kallas för herrgårdar i Sverige och många av bilarna på uppfarterna gick på över miljonen.

Jag passade på att kila iväg till det närliggande shoppingcentrat Phipps Plaza. Det var en upplevelse jag kommer att minnas. Här fanns inga souvenirbutiker eller annat skräp utan här fanns enbart Gucci, Armani och Hugo Boss m.m. Utanför svängde extrema lyxbilar upp, en efter en, och ur hoppade uppklädda människor för att handla medan affärens parkeringsvakter parkerade bilarna åt de. Det är väldigt vanligt med ”Valet parking” här, finns på vårt hotell till exempel, och innebär att du betalar 5-10 dollar för att någon ska parkera din bil och sedan köra fram den när du är färdig med det ärende. I det här shoppingcentret möttes man av personal shoppers som ville visa runt och hjälpa till med shoppingen. Jag nämnde att jag bara var där för att titta så jag fick faktiskt gå in själv.

Här var det förbjudet att fotografera så tyvärr har jag inga bilder att visa. Kände mig rätt underklädd i jeans och en pikettröja men jag är ju bara turist! Såg en snygg vårjacka för £2600, cirka 20000 kr. Hittade min GANT-klocka, samma modell, fast med diamanter runt om – pris okänt. Prislappar är svårt att hitta i dessa butiker, de har antagligen ingen större betydelse för det klientel som handlar här. När man handlat klart så kan man även provsitta och beställa lyxbilar av alla de slag. De stod uppradade mitt i köpcentrat – såg en Jaguar för 210 tusen dollar bland annat. Kul att se men det fanns nog inget där inne som jag någonsin skulle ha råd med.

Tillbaka till verkligheten och det andra shoppingcentret. Leksaksaffärer finns inte i stan, hittade bara LEGO och där är priserna närmare de dubbla mot Europa. Övriga affärer ligger flera mil utanför stan så dit kommer jag nog inte. Men, jag har hittat andra saker istället, så det är lugnt.

Nu är det dags att sova, för imorgon blir det arbete både dagtid samt natt. Vi slutar väl några timmar tidigare, åker till hotellet och sover en stund innan jobbet börjar igen kl 24.00. Vi räknar sedan med att vara ”lediga” onsdag för att sedan köra nattskiftet onsdag natt igen. Nu är det bara 3 dagar kvar till hemresan har sin början…

Grattis på födelsedagen Elsa!

Söndag och vi tog en liten sovmorgon. Planerna på att åka till Stone Mountain Park blev ändrade, parken är mer av en nöjespark med karuseller och sådant. Även om utsikten är fin och det finns linbana och något tåg man kan åka i, så kändes det inte speciellt lockande. Så, vi ändrade oss och bestämde oss för att vara lite kulturella istället.

Martin Luther King Jr:s grav

Martin Luther King Jr:s hus

Vi tog bilen till Martin Luther King National Park, vilket är en hel stadsdel, inte speciellt långt ifrån centrum. Här finns ett museum med allt man vill och behöver veta om Martin Luther King. Bland annat såg vi hans nobelpris, platsen där han ligger begravd samt gatan och huset där han växte upp. Vi var också inne i den kyrka där han predikade. Ett intressant och givande besök där man verkligen fick förståelse för hur stort inflytande han hade och hur han präglat det amerikanska samhället.

Vi är faktiskt inte de enda blekfisarna här men huvuddelen av invånarna i Atlanta är afro- eller latinamerikaner. Jag tror jag såg en siffra på cirka 70%. Det är dessutom bara 5% asiater men det fullkomligt kryllar av asiatiska restauranger. Man kör också med fusion-begreppet på restaurangerna. Man blandar gärna till exempel asiatiskt med tex-mex, amerikansk grill med sushi och mycket mer därtill. Det finns något för alla! Det enda som jag saknar är sallad – har bara sett cesarsallad och den dränks med dressing och chips istället för krutonger. Konstigt…

Hotellfrukosten gör sitt så vi hoppade lunchen även idag och åkte vidare till ett shoppingcenter, Lenox Mall, som ligger i Buckhead, den rika delen av Atlanta. Här bor alla skådisar och musiker och det märks en tydlig uppgradering av bilparken när man närmar sig området. Det är inga billiga modeller direkt.

Shoppingcentret hade väldigt många butiker och här gäller konceptet ”shop til you drop”. En del gick med så många påsar i händerna att de knappt syntes själva. Vi var inne på Macy’s som kanske kan jämföras med NK eller en dyrare variant av Åhlens. Bara sminkavdelningen är ett par hundra meter lång. Man säljer dock mestadels kläder och alla märken finns. I shoppingcentrat fanns också lite mer exklusiva butiker som Louis Vitton, Gucci, Armani m.fl.

Amerikanen verkar dock inte kunna handla utan att samtidigt äta. Den ”food court” som fanns här bestod av ett 30-tal olika restauranger och i princip alla går runt och äter på något hela tiden. Trots det tycker jag inte att det finns överdrivet många överviktiga här, bara något mer än hemma faktiskt. Kanske dock ser annorlunda ut på andra platser i USA.

Efter några timmars shopping så åkte vi tillbaka till hotellet för lite relax. Därefter gick vi ut på stan för att hitta lite gott att äta och fastnade just för ett ”fusion”-ställe. Namnet var Takorea och de serveras tacos, burritos och annan tex-mex plus koreansk mat. Väldigt gott och väldigt billigt.

Imorgon är det arbetsdag igen så kvällen blir tidig.

St Patrick’s day verkar firas mer här än på Irland. Det är väl inte riktigt sant men nog slår de på stort när de paraderar genom stan. Paraden började vid 12-tiden och pågick i nästan 3 timmar. Förutom en massa duktiga ungar som dansade, orkestrar som spelade irländst, säckpipor, trummor, cheerleaders och mycket mer, så ville man förstås gärna visa upp sina hjältar – det vill säga militär, polis och räddningskår.

I Atlanta finns ett 10-tal polisdistrikt som alla har olika bilar. Som ovan besökare så är det inte lätt att skilja en taxi från en polisbil, man vet inte vad som är vad förrän man står bredvid och kan läsa vad som är tryckt på sidan. Brandkåren kör runt i bilar som ser äldre ut vad de antagligen är, de låter fruktansvärt högt och man är tvungen att hålla för öronen ordentligt när en bil under utryckning passerar. Det händer dessutom var 10:e minut så man börjar bli rätt van.

I paraden applåderades det friskt när militär styrka från Irak passerade i sina Humvees. Detsamma gäller all form av militär, de är verkligen hjältar här. Poliserna åkte i sina respektive bilar och demonstrerade sirenernas olika funktioner, ett ordentligt oväsen helt enkelt. Specialbilar från räddningstjänsten åkte också, bland annat en brandbil från flygplatsen, utrustad med vattenkanon, som de självklart ville demonstrera, med många våta människor som följd.

Vi visste att president Obama var här i Atlanta men vi visste inte i vilket syfte riktigt. Han åkte med i paraden i en lång limousin utsmyckad med gröna klöver, dagen till ära. Svarta rutor och inget vinkande så om han verkligen var inuti den bilen förblir ovisst.  Men det var flera följebilar och många svarta kostymer längs gatan så det är nog mycket möjligt. Såg nu på nyheterna att han är i New York och skålar i Guinness, men det går ju fort att ta sig dit när man flyger Air Force One.

Vi tröttnade ganska fort och började leta shoppingcenter. Janne och Rajko ville besöka World of Coca Cola så jag och Radovan gjorde stan själva. Det var dock så varmt att det blev nästan obehagligt. Solen tar och jag har blivit riktigt röd på näsan. Efter att ha gått igenom halva stan satte vi oss på en restaurang och tog in öl och en rejäl hamburgare. Deras grillade hamburgare går att få precis som man vill, så jag skippade brödet, fick rostad paprika, ost, rödlök och sallad på köttet, som består av 200 gram nötkött. Behövs inga tillbehör men den mängden kött. Att den inte kostar mer än 80 spänn är rätt fantastiskt. Provade restaurangens egna öl (de flesta större restauranger har också eget bryggeri), Laughing Skull. Det är dessutom namnet på den stand-up-comedy-klubb som angränsar till restaurangen.

Dagen har varit lång och denna kväll blir tidig. Imorgon är planen att åka till ett shopping mall och även besöka Stone Mountain Park. Vi får se vad vi hinner och orkar med.

NBA-basket mellan Atlanta Hawks och Washington Wizards

Vädret fortsatte vara fint, någon enstaka åskskur dämpar värmen något men i solen är det närmare 40 grader. Vi håller oss i skuggan så gott det går och det finns ju gott om byggnader som skuggar här. 28 grader har det uppmätts i skuggan här så att det är riktigt varmt och fuktigt. AC:n på hotellet gör att det hela tiden är 20 grader på rummet så vi får väl se om jag blir förkyld senare.

Det var lugnt på jobbet och inget ärende att ta hand om. Jag blev klar med mitt för veckan och vi kunde sluta lite tidigare. På lunchen hade vi gått till Philips Arena och köpt biljetter till NBA-basket mellan Atlanta Hawks och Washington Wizards. Det tillhör nog en av de saker som man behöver uppleva om man är på plats i staterna. Baseball- och football-säsongen har inte dragit igång här ännu så då återstår basket. Det blev en häftig upplevelse men mer ett jippo än en match. 4 perioder á 12 minuter och matchen tog nära 3 timmar. I varje paus och i varje timeout var det show i form av cheerleaders, tävlingar med folk som försökte sätta bollen från mittlinjen, barn från lokala skolor som dansade och sjöng och en massa annat.

Atlanta Hawks vinner

Dessutom sprang folk ut och in hela tiden så det var inte lätt att se matchen alla gånger, det handlades mängder med skräpmat, popcorn, öl och cola. Jag gick ut under första perioden för att köpa en öl och det verkade vara mer folk utanför än inne på läktaren. Många verkade mer intresserade av chili dogs, chicken wings, burgers, snacks och sockervadd än av basket. Det var också rätt så tomt på läktaren, Washington ligger näst sist i tabellen, så matchen lockade väl inte. Därmed kunde vi ganska snart byta platser till några dyrare mer mot mitten på långsidan. Tänk vad vi sparade pengar då!

Efter matchen hade vi fortfarande ork för en utekväll och bestämde oss för att turnera på sky bars, vilket det finns gott om. Varje skyskrapa av klass har förstås en bar längst upp. På Westin Hotels roterar den dessutom så där kunde man sitta och ta en drink och njuta av utsikten över hela stan. I Sverige skulle priserna i en sån bar säkerligen vara höga, men här är priserna likadana överallt. En öl kostar cirka 20-40 kronor beroende på sort, en drink eller en whisky på 4-6 centiliter går på under hundringen. Maten är också billig, även om man väljer nyttigare alternativ än hamburgare.

Utsikten från 72:a våningen i Westin Tower

Denna helg så är det ett större rollspelskonvent i Atlanta, så hela stan kryllar av alver, riddare, fantastimonster och mycket annat. I St Patricks Day Parade som går av stapeln imorgon lördag så är många av de med. De bodde dessutom på Hyatt Hotel som är riktigt pampigt och stort. Dagen till ära så anlände dessutom President Obama till Atlanta för att delta i paraden imorgon. Han bodde i presidentsviten på Hyatt Hotel.

Idag var vi på en annan plats och jobbade. Förorten ligger norr om Atlanta och heter Norcross. Vi blev bjudna på lunch av vår kontakt här och den intogs på ett kubanskt ställe. Jag åt en köttgryta (peppar steak stew) med ris och svarta bönor till. Det var riktigt gott och man blev proppmätt. Lunchtid här är inte så noga utan den intas lite närsom. Har aldrig ätit lunch kl 16 på eftermiddagen tidigare!

I väntan på Billy Elliot

Efter jobbet besökte vi ett shoppingcenter som var gigantiskt stort. Det tog en halvtimme bara att gå igenom och då hann vi inte titta på de två andra våningarna. Anledningen till att vi behövde avbryta besöket var att det tog cirka en timme att åka tillbaka in till Atlanta och vi hade ju köpt biljetter till kvällens föreställning av Billy Elliot. Den hade sin början kl 20.00 och med en paus så höll den på till kl 23.00. Den var rolig, spelades på brittisk engelska även om skådisarna var amerikaner och alla var extremt duktiga på det de gjorde. 3 timmars show kändes dock lite lång.

Sängdags efter showen, imorgon är en ny dag och då är det fredag också…

Idag har vi jobbat från 9 till 5 men vi passade på att ta en liten längre lunchpaus. Vädret är oerhört fint och riktigt sommarvarmt, mitt på dagen 28 grader och nu kl 10 på kvällen är det fortfarande 20 grader ute. Vi åt lunch på en klassisk amerikansk ”food court”, det vill säga en servering och en mängd restauranger runt omkring att välja ifrån. Det blev grillat kött i någon slags grönsaksgryta med broccoli och morötter, kryddstarkt och riktigt gott. Han som serverade var väldigt förvånad när jag ville ha en riktig coca cola istället för en ”diet coke” som alla amerikaner bäljar i sig hela tiden. Efter det tog vi det sedvanliga lunchkaffet ”coffee-to-go” som består av mörkrostat bryggkaffe á 0,5 liter. Det kostar bara 20:- så orkar man inte dricka upp allt så gör det inte så mycket.

På eftermiddagen dök en hel del frågetecken upp och vi har en del att uträtta imorgon. Då åker vi dock till den andra platsen här i Atlanta där vi ska bevittna en annan installation. Den utförs på ett annat sätt så det blir intressant. Vi har skippat våra planer på Miami över helgen, då jobbet inte riktigt matchade det önskade. Så vi blir kvar i Atlanta och ska försöka göra det bästa av det. Nästa vecka blir det troligen nattjobb så vi ska försöka hinna se så mycket som möjligt under denna vecka.

Imorgon har vi biljetter till Billy Elliot The Musical på Fox Theatre, en musikal som körts i London och på Broadway och som nu turnerar i USA. Musiken har komponerats av Elton John och musikalen är baserad på filmen Billy Elliot. Vi hittade biljetter för $28, vilket är cirka 200:-. Musikalen börjar kl 20.00 och håller på i 2-3 timmar så imorgon blir det troligen inget blogginlägg. Till på fredag försöker vi också få tag i biljetter till NBA-basket mellan Atlanta Hawks och Washington Wizards, ytterligare en sån där sak som man bör göra när man är i staterna.

Vi har precis ätit middag på en mysig restaurang i norra Midtown. Här är klassen på allt betydligt högre men priserna är desamma. Att dessutom kunna sitta utomhus och äta känns riktigt somrigt. Jag åt grillad lax med fetaostsallad. Märk väl att jag försöker välja lite nyttigare alternativ än all denna junk food som serveras överallt. Vi förvånades också över vilka bilar folk har – förutom vanliga amerikanska monster till bilar (mustanger med 6,1 liters motorer), finns även en hel del lyxbilar som Ferrari, Porsche, Lotus, Lamborghini och Hummer. Limousinerna duggar tätt men vi har än så länge inte sett någon kändis (som vi känner igen).

Margaret Mitchell House

Vi passerade Margaret Mitchell House and Museum idag och fotade lite. För de som inte vet så är Margaret Mitchell författare till klassikerna Borta med vinden som också skrevs i detta hus. Det var stängt idag men vi kanske tar ett besök längre fram och försöker vara lite kulturella.

Vår Cheva

Dagen bestod mest av jobb. På förmiddagen var det extremt mycket dimma, man såg inte ens översta våningen på flera av de skyskrapor som finns i stan. Vid lunch passade vi på att äta lite asiatiskt, som omväxling till allt kött och okänt friterat tillbehör. En stor coffe-to-go och sen tog vi en paus i en park nära arbetsplatsen. Här kunde man låna böcker och tidningar och läsa lite i lugn och ro, men vi njöt mest av solen som nu tittat fram och ökat temperaturen till 27 grader. Snacka om omväxlande väder.

Arbetsplatsen

Efter lunch fortsatte jobbet till kl 17 då alla blev utslängda från arbetsplatsen. Vi hade hyrbil nu, en Cheva, så vi kunde relativt snabbt ta oss tillbaka till hotellet. Efter lite träning och relax så väntade middag som resulterade i en trevlig utekväll. Vi gick förbi Fox Theatre som hade premiär för Billy Elliot The Musical, filmen om pojken som slutade med boxning och började med ballett. Strax därefter väntade en restaurang där vi till en början bara tänkte ta en öl. Gordon Biersch Brewery Restaurant visade sig vara ett bryggeri tillika restaurang och vi fick prova öl i små shotsglas och sedan välja den öl som vi tyckte mest om.  Ölen var god så vi blev kvar och åt varsin Burger. Extremt gott grillat nötkött med vitlöksgratinerad potatis till. Den absolut bästa hamburgaren som jag ätit.

Fox Theatre - tidigare moské

På vägen tillbaka till hotellet slank vi in på en pub som verkligen laddade inför lördagens festival – St Patricks Day, som verkar firas mer här i USA än i ursprungslandet Irland. Här provade jag Knob Creek, en bourbon, som var riktigt god för att vara bourbon. Specialen här på lördag är Corned Beef & Cabbage, en shot Jameson och Guinness förstås, allt för bara $5. Vad gäller mat och dryck så är ingenting speciellt dyrt, vår utekväll gick på under 200:- per person, inklusive generös dricks. Försök att hitta något sådant i Sverige.

Nu är det dags för att sova, imorgon väntar ytterligare möten då nya människor anländer för att närvara vid installationen. Avlutar med en bild på Atlanta by Night från hotellrummet…

CNN-huset från Olympic Park

Efter den sedvanliga frukosten med bacon och ägg så gick vi till dagens första etapp – CNN. Här bjöds vi på en tur bakom kulisserna där vi var de enda som inte var amerikaner. CNN verkar väldigt populärt och många har sina personliga favoriter bland nyhetsankare och journalister. I Atlanta görs ett antal program, bland annat nyhetsbevakningen och debatterna kring val av guvernörer och presidenter. Man ingår också i en större koncern som dessutom har andra tv-kanaler, bland annat Cartoon Network.

Vi fick titta in i olika studios där en del av besökarna tyckte det var roligt att prova på att vara nyhetsankare. Även väderpresentationen med två olika tekniker presenterades och provades på. Vi fick även se (genom glas) nyhetsredaktionen där folk satt och samlade ihop nyheter från världens alla hörn. I samma byggnad i bottenvåningen fanns såklart en souvenirshop och en massa restauranger med skräpmat.

Vi tittade runt i butikerna en stund innan vi gick vidare mot nästa etapp – Underground Atlanta. Här skulle finnas lågprisshopping och billig mat men det handlade mest om souvenirer och billigt skräp. Hela Underground ser ut som från 30-talet med en massa gamla bilar parkerade runt omkring. Butikerna hade skor och kläder och mycket mer men priserna var som hemma i Sverige, om inte till och med högre. Ändå anses Underground vara lågprisstället nummer 1 i Atlanta.

Vi hittade resebyrån strax utanför och passade på att plocka på oss lite broschyrer och kartor. Därefter gick vi tillbaka till hotellet för en stunds relax. Nåja, jag behövde jobba så det blev inte så mycket vila direkt. Efter några timmar så hade vi beslutat att köpa lite vatten då vattnet i kranarna här smakar och doftar väldigt mycket klor. Vi letade upp en supermarket inte långt från hotellet, där det även fanns ett drive-in-apotek. Förvånades över fördelningen av varor i butiken. Färdigmat tog upp 1/3 av butikens totala yta och chipshyllan var säkert 30 meter lång. Inte undra på att folk är stora här.

Efter det gick vi till norra delen av Midtown, vilket visade sig vara ett betydligt trevligare område. Byggnaderna var i bättre skick och här fanns också alla teatrar, konstgallerier, muséer m.m samt mysiga restauranger och pubar. Vi intog ett ställe och åt lite middag innan vi trötta drog oss tillbaka för dagen.

Utsikten från Ericsson Office. Silhuetten med skyskrapor är downtown Atlanta.

Måndagen inleddes med en taxiresa till Ericsson Office, beläget i en skyskrapa på 30:e våningen. Hissen var så snabb så det sög i magen och det slog lock för öronen när man åkte ner. Här träffade vi vår kontaktman Donald och jobbade lite i väntan på att övriga skulle anlända till siten. Den var dock belägen Downtown så efter lite lunch så åkte vi med Donald till siten. Många trevliga personer fick vi skaka hand med och vi kastades direkt in i deras värld av problem och förslag på förbättringar.

På kvällen bjöds vi ut av Donald och två andra chefer och åt en riktig köttbit och drack öl. Därefter fick vi skjuts tillbaka till hotellet. Imorgon väntar mer jobb.